Jaha, då var det jul om bara två dagar, snart en, och bara timmar ifrån Narita och mitt flyg tillbaka till Sverige :) En riktigt svensk jul, med snö och kärlek så man drunknar i det! Mys mys och åter mys. Men nu ska jag prata färdigt med folk, städa undan lite småsaker och gå och lägga mig. Jag ska upp om fem timmar~~!!
Julfest här på gästhuset btw. Det var ngt av det mysigaste :) tack alla fina fina människor <3
24 nov. 2009
Well well well man ÄR ju duttig! Kom hem från skolan och däckade som det lilla barn man är. Fan då. Det blev inget gym idag heller. Jag suger ju! Och så vaknar man och klockan är tolv, vilket är då jag BORDE gå och lägga mig, och definitivt inte då jag borde VAKNA. Much fail.
Nu börjar JLPT närma sig. Jag borde fantamig plugga mer. Men idag på seppuku-lektionerna med elefantläraren så fick jag nästan alla rätt på grammatik-provet. Tillfällighet? Men det var trevligt i alla fall. Jag är dock inte så road av tanken att ÅTERIGEN sitta och skriva prov i fyra timmar PÅ MIN FÖDELSEDAG!!! DDD; MEN vi får se om det inte blir till utgång efteråt åtminstonde. Då blir Emma glad för Soniru har lovat att hänga med ut om det skulle vara fallet :P
Fick meddelande utav CSN idag. De har fått min ansökan. Jag hittade en intressant grej på deras hemsida idag:
CSN har ett avtal med en resebyrå. För aktuella uppgifter om resebyrån, se www.csn.se. Det innebär att du redan nu kan boka din resa hos aktuell resebyrå utan att behöva lägga ut pengar själv. Biljetten kan du hämta efter det att vi beslutat om dina studiemedel och ditt merkostnadslån. Resebyrån skickar en räkning på beloppet till CSN. Vi lägger sedan kostnaden för resan till din låneskuld.
DET hade ju varit awesome! Men jag kryssade ju i att jag skulle fixa resa på egen hand. Det borde ju gå att ändra på, om jag ringer in och frågar. Det blir ju säkert att jag får skicka in nya papper då, men det kan det nog vara värt. Så slipper jag sitta och oroa mig om huruvida jag får pengarna i tid till att köpa en biljett. Jag VILL inte bli strandsatt här över jul! *gnäll* Men det tar ju ytterligare en vecka ungefär, innan brevet kommer in till dem. Hmmm ... jag ska fantamig se till att få tummen ut ur röven imorgon och korsförhöra dem per telefon <3 the'll löv meh! (Y)
Ja just faen! Häromdagen köpte jag mig lite böcker (trots min fattigdom som jag är underligt duktig på att ignorera 8D ).
Tre böcker (lawl hur hamnade bilden så?). En om linguistik, en med hela världens historia - kulturer/samhällens uppkomster och fall (MUCH LIKE), och Art of War. Så varför dessa oh-så-seriösa böcker? Har jag fått ett infall? Tänker jag nu äntligen göra något åt min state of ickeallmänbildenhet? Något i den stilen faktiskt!
Malin har bestämt sig efter år och år av jag-gör-det-när-jag-blivit-äldre-och-vis-syndromet (som inte är legitimt för jag blir fan bara mer inkompetent med åren), för att skriva en bok! :D Hej hopp i lingonskogen. Men jag tror att det här är något jag måste få göra, prova - även om det slutar med pannkaka. Så just nu håller jag på att bygga upp min värld - hence alla böckerna. Om jag nu skulle bli lite mer världsvis in da process, så är det bara en bra sak ;) Men jag ska i alla fall ha en riktigt utförlig och detaljerad värld (med språk och allt! Fia to the rescue!! <3) innan jag ger mig in på att försöka skriva, även om jag säkert kommer tjuvstarta lite och småskriva lite då och då när inspirationen tar mig.
Och jag har funnit en ny kärlek:
KLÄDER!!! (inget nytt här inte)
DEN klänningen är rena rama drömmen. Dyr är den, som faeeen, men jag hade SÅ velat svassa runt i den på nyår .__. Men då får jag se till att sluta missa gymmet helat tiden. Jag har inte varit där sedans jag var på yoga i lördags >__<'' MEN jag har ändrat lite på min kost! Jag har med mig frukt till skolan varje dag (dyrt, men jag tror det blir billigare i slutändan) som jag mumsar på, stället för att köpa bröd och onyttigheter på rasterna. God knows hur mycket socker det är i det japanerna kallar bröd här. Dessutom kostar det mig en förmögenhet i mynt varje vecka som jag väldigt gärna hade sluppit undan. yeah. Jag hoppas verkligen jag hinner gå ner i vikt, om bara lite, tills jul. Jag tror nämligen att jag har ett behov av att bevisa att jag kan. Jag tror jag måste vara snygg när jag kommer hem, för på något (korkat) vis har jag då intalat mig själv om att då kommer mitt liv få någon slags vändpunkt. Som om jag hinner träffa någon alls under de korta tre veckorna jag är hemma. Helt orimligt. Men det stoppar mig inte från att drömma ...
You would not believe your eyes If ten million fireflies Lit up the world as I fell asleep
'Cause they'd fill the open air And leave teardrops everywhere You'd think me rude But I would just stand and stare
I'd like to make myself believe That planet Earth turns slowly It's hard to say that I'd rather stay Awake when I'm asleep 'Cause everything is never as it seems
'Cause I'd get a thousand hugs From ten thousand lightning bugs As they tried to teach me how to dance
To ten million fireflies I'm weird 'cause I hate goodbyes I got misty eyes as they said farewell
17 nov. 2009
(bild från DA)
Jag satte mig på ett ägg .____.
Och Kazu har gått och blivit munk. Han har rakat håret XD Undrar om Jessica vet det. Och Emma har en dejt :)
Amerikaner är ... de gör mig till ledsen flicka :(
Ubbe hade hjärtstillestånd i förrgår :( det var inte en bra dag. Först stannade tåget och vi fick vänta i tågkupén, precis utanför Ikebukuro i nästan en timme. Fia mådde dåligt och fick sätta sig ner mellan varven. Det var ingen rolig upplevelse om man säger som så. Vi slapp iaf kanjilektionen...
Sen när jag kom hem fick jag äntligen tummen ur röven och ringde till CSN. Ville fråga lite om vilka papper jag skulle skicka in nu när jag ska förlänga kursen och söka pengar till flygbiljett och så. Fia och Robert fick ju hålla på med det hur länge som helst förra gången. Fattar inte varför jag inte skickat in alla papper tidigare. Eller jo; jag är fett mkt fail.
Jag passade på att fråga om de hade godkänt TVA, bara fall i fall. De godkänner ju i princip alla skolor. Det hade dem inte. Något om att den japanska skolmydigheten inte anser att TVA uppfyllde alla kraven som krävs för en eftergymnasial studie. Wtf. Alla andra senmon-skolor då? Vad är det som är så fel på just TVA? Så de ger mig inga pengar om jag söker... De sa dock att jag kunde skriva in och be dem undersöka saken igen, tänka på det. En månad skulle det ta. Men mina ansökningspapper ska vara inne DENNA månaden, och snart har halva försvunnit bort.
Jag vet inte vad jag ska göra just nu. Jag var verkligen så inställd på att gå där. Jag hade ju bestämt mig, och jag tänkte hålla mig till det. Men nu vet jag inte mer. Även om det skulle gå att på något sätt fixa det här ... så vet jag faktiskt inte. Tanken på att få åka hem, sluta kämpa i detta jävla landet; jag måste erkänna att den är frestande. Att äntligen kunna vara med, hänga med i allt som händer hemma. Att inte lämnas utanför by default. Jag tycker det är asjobbigt när det händer en massa saker och jag inte är där. När folk har roligt utan mig. Som att jag inte är nödvändig för att de ska vara lyckliga. Desposable lixom. Klart, det är ett väldigt själviskt sätt att tänka på saken, men om jag ska vara ärlig kan jag inte annat.
Det skulle vara så skönt att få komma hem och kunna slappna av. För om det är något man inte kan i detta landet är det just det; slappna av och bli accepterad för den man är. Och ärligt talat - det suger apa. Men japanskan då? Vad händer med den? Jag är orolig att den kommer försvinna, som den gjorde förra gången. Det var ju pga av just Japanskan jag skulle stanna längre från första början ju. Men, någonstans påvägen, någon gång under alla fotosessioner på TVA, så försvann det lite - för att göra plats för fotografen. Att fota - det är något jag verkligen verkligen vill göra. Men betyder det att Japanskan inte är viktig längre? Det tror jag inte.
Jag har tittat lite på fotoskolan i Malmö. Om jag ska vara ärlig verkar den inte särskilt lockande. Jag vet inte varför, men jag tror verkligen inte att den är lika bra som den utbildningen som TVA erbjuder.
Jag hade ju ställt in mig på att gå där. Jag var så säker. Jag skulle gå där, och precis som förut när jag var här sist, så skulle jag sticka ut - vara något speciellt. Klart, jag skulle ju förlita mig på min skicklighet att ta foton också, men jag tänkte att det skulle vara en fördel att sticka ut, vara annorlunda. Jag byggde ett liv åt mig själv, föreställde mig PRECIS hur det skulle bli. Smal, vacker sedan träningen på gymmet (vilken jag har neglectat de senaste dagarna). Intressant, exotisk pga av att jag var utlänning, och den enda som kom från väst. Jag skulle få vänner, folk som uppskattade det vackra med fotografi, känslan av att titta in i kamerna och vet att man fått den där perfekta bilden. Jag skulle skaffa mig en artistisk pojkvän - någon som inte var som var plågad av allt en vanlig japan är. Något mer lättsinnig, någon med drömmar om framtiden. Någon att skryta med inför alla vänner där hemma.
Vad gör jag nu?
Ska jag åka hem? Vara med dem jag älskar? Mormor, mamma, urban, Elin, Fanny, Kajsa. Fluff och Catta. Nikki, Maja, Ellen, Fia, Fie, Bartek och Jonas.
Men vad gör jag om jag åker hem? Jag får ju bo i mitt rum, hemma hos mamma för pengar kommer jag ju inte ha. Vilket innebär att jag i alla fall måste jobba. Då kommer alla familjeproblem tillbaka, och som Fanny sa: det är inte min uppgift att ta hand om dem problemen. Och jag är ju van vid att ta hand om mig själv nu, även om det går mindre bra ibland. Jag tycker om att laga min egen mat, jag tycker om att tvätta min egen tvätt. Det ger mig en känsla utav självständighet som är exalterande frigörande. Så jag hade behövt flytta ut, skaffa mig en egen lägenhet. Kanske läsa någon fristående kurs på Uni samtidigt? Gud, men det låter frestande.
Kajsa säger att jag alltid kan komma tillbaka. Jag antar att det är sant. Det känns bara som att det är en nu-eller-aldrig situation och att om jag åker hem nu, då försvinner den möjligheten ... Men vad är det som säger att jag inte kan bo och utbilda mig i Sverige och samtidigt bli en framgångsrik fotograf och jag nu väljer det?
Finns ju en massa bra skolor i England annars. Dock kostar de också skjortan.
Usch jag vet inte alls. Det var skönt att prata med Fanny dock. Det hjälpte verkligen. Fanny är så duktig - hon gör mig så stolt. Hon kämpar, och kämpar och till slut kommer hon fantamig dit hon vill, omöjligt eller inte. Där har vi en riktig kvinna, jag säger bara det.
Just nu pratar jag med Kajsa. Kanske ska man åka hem i alla fall. Ta det lugnt lite, jobba, läsa någon kurs, fixa egen lägenhet och bara njuta av studentlivet lite. Gud, men det låter mer och mer frestande. Spara pengar. Och sen? Det är ju svårt när man väl skaffar lägenhet att flytta utomlands. Jag kanske kan få ha mina saker hos mamma dock. Om Urban inte gör om mitt rum till ett biljardrum/bar, som han så länge har hotat med XD ...
GAWD. Prov imorgn!!! DD; det hade jag glömt!!!
8 nov. 2009
Jag är väldigt förvirrad just nu. Och inte lite upprörd. Det var så out of character av honom att göra så, att jag vet inte om det ens var hans egna ord. Stavfel och en massa brutaliteter - inte alls som jag känner honom. Hur som helst gjorde det jävligt ont och det gör mig mer förvirrad. Han är i princip den enda person jag var säker aldrig skulle skada mig. Det var inte att det att hans ord var fenomenalt elaka. Men de var kränkande och jävligt fula. Jag förstår inte alls. Jag var så säker, inser jag nu, att han aldrig skulle få mig att känna mig så. Fan vad arg jag är. Så jävla onödigt.
Jag är, med andra ord, väldigt väldigt besviken och sårad ...
4 nov. 2009
Jag vet inte men jag känner mig ganska ensam just nu. Jag har verkligen inte känt så på flera veckor nu - jag vet inte vad som är fel. Ingenting är egentligen fel, men ingenting känns riktigt rätt.
Tog ledigt från skolan idag. Mest för att jag skulle kunna sitta och skriva/förbereda mig inför mock-intervjun jag ska ha med Abo-sensei snart. Denna veckan egentligen men jag tror jag får skjuta upp den. För sådan är jag; undanflykternas drottning.
Jag kommer ingenstans.
Tror jag behöver choklad. Egentligen tror jag det är något annat jag behöver. Men så länge jag lyckas övertyga mig själv att det är choklad som är svaret, då kan jag hålla mig flytande. Fast egentligen ska jag inte äta choklad nu när jag har börjat träna.
Usch, det är ingen fara egentligen. Saker går bra! Jag har bara en nerekväll antar jag :/ det blir bättre! Brukar det bli. Man kan inte alltid gå och vara glad :)
______________________________
The dawn is breaking A light shining through You're barely waking And I'm tangled up in you
I'm open, you're closed Where I follow, you'll go I worry I won't see your face Light up again
Even the best fall down sometimes Even the wrong words seem to rhyme Out of the doubt that fills my mind I somehow find You and I collide
I'm quiet you know You make a first impression I've found I'm scared to know I'm always on your mind
Even the best fall down sometimes Even the stars refuse to shine Out of the back you fall in time I somehow find You and I collide
Don't stop here I lost my place I'm close behind
Even the best fall down sometimes Even the wrong words seem to rhyme Out of the doubt that fills your mind You finally find You and I collide
You finally find You and I collide You finally find You and I collide
21 okt. 2009
Idag har jag ont i huvudet. Det började igår kväll innan jag gick och lade mig och när jag vaknade i morse var den fortfarande kvar. Jag har druckit tillräckligt mycket vatten för att hushålla en val i min mage, tagit panodil men det blir inte bättre - eller värre. Det är bara en konstant värk i bakre delen av min skalle. Så jag skippade skolan idag, vilket jag mår dåligt över. Men jag har tvättat i alla fall.
Jag dödade min fisk :( lillebror... förlåt mig, förlåt mig
Du springer aldrig ifatt, när jag väl är där jag vill inte tänka framåt men är livrädd att fastna här nu kan det vara för sent att säga som det är
Vi testar nya vägar som aldrig tycks ta slut vi har försökt att fånga den andra men aldrig nått ut jag vill ha en sista chans så jag säger det rakt ut
Jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
Jag vet att det är svårt över telefon men när jag har dig nära vill du därifrån jag vet att du har tänkt men berätta hur du mår
Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt
Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut jag vill ha dig nu som jag hade dig förut
17 okt. 2009
Imorgon är det ännu en 見学 på TVA (Tokyo Visual Arts). Jag har haft i uppdrag att ta bilder på en plats nära där man bor och jag tänkte ju direkt på templet som ligger alldeles intill gästhuset här (gästhus --> Seven --> tempel).
Jag var lite orolig över värdet. Det är lite mulet idag, och jag hade ju egentligen tänkt ta bilder på templet när solen gick ner. Men jag gick dit i alla fall, mest bara för att kolla in lite saker jag ville ta bilder på. Så fort jag tog upp kameran glömde jag ju naturligtvis bort detta och började min fotosession i alla fall :P så typiskt.
Jag fick en massa bilder. Först satte jag mig ned vid ingången till templet och bara tog en massa bilder på folk som gick in och ut - grodperspektiv :)
Sen gick jag runt lite och tittade på alla familjer som kom dit, tog lite bilder. En snäll man från templet kom och pratade lite med mig ("Sverige?? Ahhh! Abba!") och gav mig vanligt nog ett papper på Engelska om templet - precis vad jag behövde! Man ska ju jobba lite på en bakgrundshistoria också ;)
Sen bestämde jag mig för att inta trappan precis bredvid huvudbyggnaden i tempelområdet. Där satte jag mig och tittade på folk och jag måste säga att det var förvånansvärt trevligt! Speciellt fann jag tycke för att titta på de gamla människorna när de gick för att be, och småbarnsfamiljerna. Och bäst var nog tanterna som var ute för att hälsa på templet med sina barnbarn. Det blev jag så glad av :)
Det var då, när jag med nästan hundra nya bilder i min ägo bestämde mig för att sakta börja lunka hemåt när det hände; jag träffade en tant.
Jag hade sett henne lite innan när jag satt och tog bilder vid den lilla fisk/sköldpadds-dammen. Hon satt där med sin cykel parkerad och rökte sin lilla cigarett.
Vi började prata, eller mest var det nog hon som pratade. Om sin barndom; hur hon hade bott där som ung när hon gått i skolan. Om sin familj. Om invandrare i Japan. Om Japan; hur allting har förändrats så under de senaste åren; hur ingen verkar göra något åt det. Det var lite sorgligt att höra om hennes gamla Japan, som verkade vara en så fin plats, för att sedan abrupt ryckas tillbaka till nuet när hon satte sig på sin cykel och cyklade iväg, utan att vända sig om.
10 okt. 2009
Jag kom nyss ihåg min gamla blogg på livejournal (http://chou-san.livejournal.com) och jag har för tillfället en enorm nostalgitripp. Helt galet. Där är inte mycket, men där är en massa inlägg från Japan, alla bilder och en massa kommentarer. Folk läste min blogg. Jag minns det inte alls som så. Och jag insåg; fan vad det är roligt att ha dem inläggen nu i efterhand. Det gör mig lite ledsen att jag varit så lat och bloggat så pass lite under en så lång tid. Men nu bloggar jag igen och om en sisådär 4-5 år kommer jag kunna läsa det här och tänka tillbaka. Jag har så dåligt minne. Jag kom inte ihåg hälften av alla inläggen förrens jag väl läste dem. Så tänk bara på hur mycket jag har glömt, hur mycket av detta året som jag bara lagt undan. Så jag ska blogga, om en massa saker :)
Igår var det fredag. Jag skulle egentligen haft engelsklektion men den blev inställd och Fia, jag och Robert gick och åt tonkatsu. Sen stack vi till Harajuku, sprang runt lite där och kollade på de nya halloween accessoarerna de hade fått in. Sen stack vi och klippte oss på Tony & Guy och jag är nu officielt korthårig! Men det gör inget för jag är fett snygg >8DDD.
Efter det särade Fia och jag på oss i SHinjuku. Jag tänkte hänga med Fredrik och Jens ut på the Hub. Mest eftersom jag vet att Fredrik inte har så mycket för sig nu när han har slutat skolan och så. Så jag tänkte vara lite snäll for a change :P Men de var fortfarande i Warabi båda två, så jag sprang runt en massa i Shinjuku för mig själv. Vilket visade sig vara sådär lagom farligt. Först stack jag in på Lusch. Tänkte bara titta men tja, det var ju inte precis en fail proof plan :/ 3000yen POOF! aaaah fan men jag är dålig. Sen stack jag till Zara där jag däremot lyckades motstå alla frestelser. Men men men men. De hade en klänning (7000yen) som var det finaste jag har settochjagvillahadeeeen ;____________; JAGVILLHADEN!! Så vi får se om jag kaanske kan spara ihop till den, nu efter jag slösat så mycket pengar TROTS det faktum att jag faktiskt inte har några XD Skickligt så säg?
Men i alla fall stack vi tre sedan till THE HUB, drack lite. Sen kom Jonas också. Sen hämtade vi Frediks vänninne-kompisar på stationen och gick till 300yens-baren. Där satt vi tills 12. Tänkte göra detta kort eftersom jag inte tänker tänka så mycket på det. De tyckte alla (Aki, Erika, Maki) att jag var grymt söt, borde vara modell >__>'' och lovade att fixa upp mig med deras killkompisar. Trevligt värre. "Jag är inte lesbisk men ...!" XD damnnit. Mitt nya hår fungerar i alla fall och jag drog åt mig alla tjejerna i sällskapet hahahha. Stackars killar :/
Idag är det lördag och internet funderar inte på vårt rum så jag sitter i hallen och skriver. Men jag känner verkligen inte för att blogga just nu D: men jag ville få ner detta så att jag inte glömmer det helt XD because I will, otherwise.
8 okt. 2009
Tyfon idag. Eller nja, jag vet inte riktigt om jag skulle kalla det så. Men så är jag ju knappast väderexperten så mina tvivel kanske inte är rättfärdigade :P Det blåser jävligt mycket, det måste medges, men det är onekligen finare väder än det var igår. Men klaga ska man inte för solen lyser och det är ingen skola!
Började dagen med en röst som sade: Malin. Jag tror vi har försovit oss ...
Jag sov i tolv timmar. Jag hade kunnat sova längre.
Fan men idag blir nog en bra dag.
6 okt. 2009
Idag är världen tråk. Himlen har svept in sig i grått och gråter. Själv är jag både fysiskt och psykiskt trött och vill bara lägga mig ner och sova en stund. Man kanske ska göra det.
Jag såg ikapp Gossip Girl för en stund sedan :( nu får man vänta och bli en den av den otåliga GG-skaran. < / 3 vad gör man inte för lite underhållning nuförtiden? Började titta på Vampire Diaries, men den visade sig vara lika mycket av en besvikelse som boken. Hah, go figure!
Fick tillfälle att prata med Jonas i skolan idag. Eller tillfälle och tillfälle - för en gångs skull pratade vi. Det var förvånansvärt trevligt måste jag säga. Han håller ju på att söka in till MODE Gakuen - den stora kokong-byggnaden i Shinjuku, så vi pratade en del om hela processen som gäller när man ska in på en senmon är i Japan. Den är ganska lång och relativt jobbig.
Jag har ju tvekat en hel del om huruvida jag verkligen ska stanna kvar här och plugga. För det mesta ändrar jag åsikt oftare än vad jag byter strumpor, men det säger kanske inte så mycket då jag oftast lämnar strumporna hemma :P Om jag stannar här får jag en utbildning som sticker ut. Det känns som att det är något man behöver i dagens Sverige för att få jobb som ung. Sen får man ju Japanskan också, och den ska jag ju ha tycker jag. Det känns lite onödigt att ha åkt hit, lämnat allt det man älskar för att komma hem och vara likväl värdelös. Nej, så Japanskan ska man i alla fall skaffa sig. Och tänk så mycket man växer som person när man utsätter sig själv för något sådant.
MEN (men men men :O) det ÄR mycket pengar och det ÄR en lång tid. Är jag beredd på vad ett så stort lån kommer innebära och klarar jag mig utan allt och alla därhemma i två år till? Jag vet inte. Men vad jag faktiskt vet, är att om jag väljer att åka hem nu, tillbaka till Sverige och tillbaka till det livet, då har jag lämnat kvar något här som jag kommer sakna i resten av mitt liv; en chans att gå och lära mig fotografera, en chans att utveckla min Japanska till max. Det tåls att tänka på.
Idag började i alla fall den nya terminen. När jag vaknade kom Emma tillbaka från sin dusch. Haha, men jag känner mig lat! Men vakna gjorde jag (och tro mig, det är inte alltid en självklarhet) och jag kom iväg till skolan. I lobbyn fans det papper uppsatta med alla nya klasser och lärare och denna tös har nu äntligen förtjänat privilegiet att få kalla sig själv en 上級:are! :D Sweeet!
Så nu tror man ju det värsta om läraren, eftersom man väl inte vågar annat. Men icke som nicke, det slog inte fel där heller. Det kändes som att hoppa ner till 初級 (fast jag aldrig varit där) och allt vi gjorde var att leka :D asnajs!! Vår nya tannin är helskön. Sen fasar jag ju dock inför imorgon men men :) hoppet är det sista som åker, sa en vis typ en gång.
Min jacka kom idag!! Fatta om jag var lycklig när jag kom hem och Fia utlåter att man har fått värsta paketet! Trodde ju inte den skulle komma förens om två veckor eller så. Ibland blir man glatt förvånad :)
Bild till Fia som jag för nuvarande ritar under lektionstid i hennes block, som jag snor :P
Påminnelse till själv: RING CSN!!!!!!!!!
5 okt. 2009
Som vanligt har alla goda ting ett slut, och i det här fallet är detta slutet på ett lov och början på en nya termin på ISI! Nya lärare, kanske tom nya klasskamrater och en Emma som tvingas upp gräsligt tidigt på morgonen för att inleda sin morgonklass! Stackare!
Idag har det knarkats Incubus som är lika bra som alltid om inte bättre. Det har även spelats gitarr från och till hela dagen och jag känner att jag nu äntligen börjar kunna forma fingrarna till de där, lite mer omöjliga ackorden. Men bara lite :P Jag vill ju verkligen kunna spela! Så jag jobbar på att lägga till lite låtar i min onekligen korta repertoar U__Ub
Det blev ingen engelsk lektion idag, så det blir ingen klippning imorgon, vilket kanske var lika bra. Får se hur jag gör med det :) Om jag hade varit i Sverige tror jag inte jag hade brytt mig, men att som kvinna ha kill-kort hår i Japan? Hmmm jag vet inte :/ 18-åringen mailade igen. Jag vetifan om jag ska svara eller inte. Sure man ska inte bergränsa sig själv men kan det verkligen komma något bra ur det där?
Imorgon ska man då alltså upp klockan 6 på morgonen. Tur att Emma joinar mig i mina morgonplågor from nu, för jag är inte alldeles säker på att jag kommer kunna komma ur sängen alls :P skitbra (Y)
Och nu har Gossip Girl (säsong 3) laddat lite mer så nu överger jag bloggen med det här:
There's something about the look in your eyes Something I noticed when the light was just right It reminded me twice that I was alive And it reminded me that you're so worth the fight
My biggest fear will be the rescue of me Strange how it turns out that way, yeah
Could you show me dear... Something I've not seen? Something infinitely interesting Could you show me dear... Something I've not seen? Something infinitely interesting
Theres something about the way you move I see your mouth in slow motion when you sing More subtle than something someone contrives Your movements echo that I have seen the real thing
Your biggest fear will be the rescue of you Strange how it turns out that way, yeah
Could you show me dear... Something I've not seen? Something infinitely interesting Could you show me dear... Something I've not seen? Something infinitely interesting
Riktigt, riktigt bra!
4 okt. 2009
Det är fan vad det är mycket som händer nuförtiden. Eller nej, låt mig förtydliga det påståendet; det är fan vad man har mycket att göra nuförtiden. Kursförlängning, söka tillstånd utav CSN för att få ut fortsatt studiemedel, papper och diverse dokument/tillstånd inför TVA, en intervju nu på torsdag och efter det; provernas prov! Låter inte det lagom roligt :D?
Men fan, man ska inte klaga. Ingen mår bra med för mycket dötid på sina händer. Man ska nog ha lite lagom mycket saker att oroa sig över för att man ska må som bäst. Och dessutom känns det som att jag har lite viktiga saker för mig. Men om det nu är sant eller inte det kan ju diskuteras :P
On another note funderar jag (märk funderar) på att skaffa mig en iller! De är söta, energiska, bits och får aldrig nog; what's not to love? Hursomhelst är de vääldigt mycket billigare än vad katter är här och, tja, jag fick ju nästan en iller när jag var en liten skitunge, så det kanske är dags? :)
Imorgon är det eikaiwa och på tisdag, förhoppningsvis, ska det klippas hår på Tony&Guys i Harajuku. (Y)(Y)(Y)
22 aug. 2009
Det är fan inte klokt. Att man aldrig ska kunna vara nöjd. Det man får det får man mängder och åter mängder utav, men det är fan aldrig nog det heller. Jag tröttnar på det. På mig själv. Att det som står emellan mig och min lycka är just det; mig själv. En salig röra av ytlighet och känslor och egoism som tillsammans sätter sig som en stor fet klump som tynger, kväver, bultar. Hur långt måste jag springa för att det ska vara tillräckligt? Räcker inte halva världen för att jag ska slippa undan? Bara lite? Det vore så så trevligt om det bara kunde släppa. En annan sorts ensamhet men trots det bara lite lite bättre.
Ibland kan jag undra och tycka att jag är jävligt liten och löjlig. Inte alls som folk ser mig. Hur kan de undgå? Otroligt bra och duktigt av mig så säg?
Men hey. Jag är en lycklig tjej nu :) oftast :P
18 juli 2009
Damn. Bu glömde jag bort bloggen igen. Sikken värdelös liten bloggare man kan vara då. Tja, med idag är det 8 dagar kvar tills jag åker hem. Tills jag anländer också för den delen, pga av tidsskillnaden. Om jag nu kommer hem dvs. Jag börjar bli orolig. Jag borde ha ringt CSN igår. Undrar om de har öppet idag. hmmmm...
Hursomhelst. Idag bär det av till Kichijouji-parken, som fram tills nu är den finaste park jag ngnsin varit i. Den är så jävla magisk. Inte underligt att Gibhli-museet ligger där :) Iaf!
Just nu sitter jag och tittar på Once. Den är förvånansvärt bra faktiskt. Vi ska prata lite om den på tisdag, när jag ska träffa mina små (hah) elever :)
Jag tänkte skriva lite bara för sakens skull, för att göra det till en vana. Annars blir det bara som vanligt; jag skriver en gång eller två, sen blir det inget mer. Jag brukade sitta på rummet i timmar, stirra upp i mitt takfönster och bara skriva. vad fan hände?
Jaja, saker förändras right?
Imorgon är det skola D: that sucks. Men det blir bara tre dagar denna veckan. Sen är det bara ytterligare tre veckor kvar tills sommarlovet.
Oh oh oh! Det händer något denna veckan som jag inte varit med om förut. Jag ska på dejt :O med en universitetsstudent! Ta-tah! Och sen vad? Ingen aning. Hur beter man sig när man är söt? Fan vet jag. Men något att förlora har jag i alla fall inte. Så rock oooon!!
Fight-o!
Ok, nu har jag skrivit. Good for me!! :D
26 juni 2009
Ska den här äckliga värmen då aldrig ta slut? Värmeperioden har knappt börjat - det blir värre - och jag är redan fasligt trött på den. När man tycker att ett rum där aircon står på 25¤ är svalt, då är det något som är lite fel. Jag längtar hem till mitt svenska sommarväder, där man kan gå utanför dörren utan att få astmaanfall :)
Vilket påminner mig; jag köpte ju värsta snygga resväskan häromdagen. Visst är den het?
Som Emma sa: om din väska vore en bil skulle den vara en Ferrari. In other words; den är AShet <3
Så jag börjar som smått göra mig i ordning för en sommar i Sverige, och jag kan inte säga hur mycket jag ser fram emot och behöver det här. Jag älskar Japan, men Sverige är den plats där allt man inte kan leva utan finns. Som vänner, familj ... fetaost XD (<3)
Saker jag måste göra i sommar: - leka i hamnen - ha/vara på filmkväll - sitta och prata skit med catta och gänget - kramas - umgås med mormor och familjen <3 - Sola i Lomma/Billebjär - bara vara med alla dem som betyder mest - shoppa!!! 8DDDDDDDDD
Jag vet inte riktigt hur jag känner för det. Det är en väldigt underlig känsla när någon man alltid tagit för givet skulle vara där helt plötsligt inte är det, och världen snurrar på precis som vanligt. Man tror ju att när något sådant händer så skulle världen stanna upp för åtminstonde en stund. Wierd.
Tänkte inleda det hela med att säga att Michelle Rodriguez är så jävla het! Lost, Resident Evil, The Fast and The Furious, S.W.A.T. Helt underbart.
Hmm vad mer? Helt vanlig dag idag. Vaknade dock lite sent idag så det blev en rätt stressig morgon. Men jag var i skolan vid halv, så det var lungt i vilket fall som helst. Jag älskar att gå på morgonen (kan man ens kalla det för det XD?) - man blir så mycket gladare och världen ter sig inte fullt lika skrämmande. Allt blir bara litet mera ljusare - men tillräckligt för att det ska räcka för 4 timmar vid skolbänken. <3
Köpte Brevpapper idag - hur fint som helst .___. Synd bara att jag verkligen suger på att skriva brev. Men det är SÅ fiint!
Och nu är jag på enormt rithumör!! Ska se vad jag kan komma på!
Tänke att jag skulle börja blogga lite, mest för familjen (dvs mamma - känn dig hedrad) och för alla andra som orkar läsa om min tråkiga vardag. Vi får hoppas att det går bra, då jag nog inte är världens mest trogna bloggare ;)
Lördag idag och det är jääävligt skönt att slippa gå till skolan. Promenaden i sig (ca 40 min) är det inget fel på, snarare är det väldigt uppfriskande faktiskt! Och lektionerna är roliga dem med (om än lite enformiga) och lärarna är skitnajs. Och kompisarna. Det är mer läxorna som är jobbiga, men det vänjer man sig väl vid efter ett tag. Jag fick ju bra på förra provet, även om kanjiresultaten sjunkit nu i slutet av veckan (jag har inte orkat XD). Men det är nya friska tag från och med nästa vecka, så det blir till att plugga en del imorgon.
Men om vi återgår till idag, så har det var en ganska schysst en. Klockan slog tio och det ringde på dörren, något som är ganska ovanligt här. Så fin Emma springer för att öppna och då står det en gubbe med mitt paket från sverige (Marin Laason-sama he)! TACK MAMMA~~!! TT^TT
(havre, oboy, choklad, kekchoklad, lösgodis, räkost, prästost, linser, sjal och en t-tröja.)
Det är verkligen något speciellt när man får saker hemifrån när man är så långt borta. Och sakerna man får blir så mycket bättre när någon man tycker så mycket om skickar dem. <3 style="font-style: italic;">Lush. Hudprodukter upp till öronen (bokstavligen hah) till kajsa och läppbalsam till mig.
(med smak av äpplepaj mums! JAG VILL HA EN UGN!!!DDD:!!)
Efter det bar det av mot Tokyo Hands (våning 8 av 8) där jag införskaffade mig alldeles nya alldeles för dyra färgpennor! Vi behöver ju inte nämna några priser här dock. Men vi kan ju säga att jag måste måla mycket mycket för att det ska vara värt det :P MEN JAG ÄLSKAR DEM~~! Jag har ju inte provat med dem men jag känner att jag kan säga så i vilket fall som helst ... >__<''
Här har vi vad jag jobbar på just nu <3>__<'' Ellen! Vad har du gjort med mig och min fetisch för raka näsor??
Så! Nu har jag all varit en duktig bloggare - bilder och allt! Resten av kvällen skall spenderas drickande oboy och tittandes på film! (^A^)/
Idag har vi då varit borta i Shinjuku, Tokyo Hands och pimpat våra nyinköpta mobiler. Det blev koi-tema på min, katt-tema på Kajsas. Emmas återstår att se. Jag älskar verkligen min mobil! Och det är så härligt att veta att folk därhemma kan nå en när vi inte är hemma och vise versa.
Emmas födelsedag idag ju! GRATTIS GUMMAN!! Så vi ska vidare sen och fira henne. Ska ta och göra oss fina sen ska vi iväg till någon koreansk resturang (Tomato) och mumsa en massa. Sen blir det kanske att vi drar vidare till karaoke och sjunger en massa. ABBA here I come?
Jag trivs ganska bra i Japan och ibland är det lätt att glömma att man inte är lika glad som man kanske borde vara :) Jag trivs här i lägenheten och jag trivs med Kajsa och Emma. Väldigt mycket.
Saknar dig din skit. Tomt tomt tomt tomt.
7 jan. 2009
Gud, men skriver jag bara när jag är nere? Kanske är då jag känner att jag verkligen behöver skriva av mig. Jag är ju så lat (på alla sätt och vis) och jag orkar aldrig skriva annars.
Idag ska vi i alla fall iväg och träffa Emmas kompisar 8) Vi fick ju träffa Linus i Shinjuku där vi sprang runt en massa igår men idag är det dags för resten. Vi hade så jävla roligt igår och de mest sjuka samtalsämnena, men FAN vad roligt det var att kunna prata så obehindrat. Känner på mig att Linus och de andra svenskarna kommer bli riktigt sköna vänner. Man behöver det i Japan. Det var något jag saknade enormt mycket förra gången. Underbart.
Då är vi nu äntligen här. Mitt saknade Tokyo. Vad jag har behövt dig. Du läker min själ. Men det är ganska tomt, här mitt i all det kaos och vimmel som är Tokyo. Jag älskar det, verkligen. Och jag har så roligt här med Kajsa och Emma. Jag trivs verkligen och tillsammans håller vi på att skapa en plats vi kan kalla hem och det blir hur fint som helst. Jag skrattar mycket, ler. Men jag saknar något. Var är du?
Nytt år, nytt liv, nya chanser. En blank kanvas att göra vad jag vill med. En chans att göra, att uppleva, allt jag inte kunde få förra gången. Men jag saknar dig, jag saknar dig så.
Vad ska jag ta mig till utan dig? Bäst att jag kanske vänjer mig? Även om du inte är här nu, så har du aldrig egentligen varit det. Inte för mig, inte så. Aldrig. Men om det inte är du, då vet jag inte. Då vet jag faktiskt inte.
