Well well well man ÄR ju duttig! Kom hem från skolan och däckade som det lilla barn man är. Fan då. Det blev inget gym idag heller. Jag suger ju! Och så vaknar man och klockan är tolv, vilket är då jag BORDE gå och lägga mig, och definitivt inte då jag borde VAKNA. Much fail.

Nu börjar JLPT närma sig. Jag borde fantamig plugga mer. Men idag på seppuku-lektionerna med elefantläraren så fick jag nästan alla rätt på grammatik-provet. Tillfällighet? Men det var trevligt i alla fall. Jag är dock inte så road av tanken att ÅTERIGEN sitta och skriva prov i fyra timmar PÅ MIN FÖDELSEDAG!!! DDD; MEN vi får se om det inte blir till utgång efteråt åtminstonde. Då blir Emma glad för Soniru har lovat att hänga med ut om det skulle vara fallet :P

Fick meddelande utav CSN idag. De har fått min ansökan. Jag hittade en intressant grej på deras hemsida idag:

CSN har ett avtal med en resebyrå. För aktuella uppgifter om resebyrån, se www.csn.se. Det innebär att du redan nu kan boka din resa hos aktuell resebyrå utan att behöva lägga ut pengar själv. Biljetten kan du hämta efter det att vi beslutat om dina studiemedel och ditt merkostnadslån. Resebyrån skickar en räkning på beloppet till CSN. Vi lägger sedan kostnaden för resan till din låneskuld.

DET hade ju varit awesome! Men jag kryssade ju i att jag skulle fixa resa på egen hand. Det borde ju gå att ändra på, om jag ringer in och frågar. Det blir ju säkert att jag får skicka in nya papper då, men det kan det nog vara värt. Så slipper jag sitta och oroa mig om huruvida jag får pengarna i tid till att köpa en biljett. Jag VILL inte bli strandsatt här över jul! *gnäll* Men det tar ju ytterligare en vecka ungefär, innan brevet kommer in till dem. Hmmm ... jag ska fantamig se till att få tummen ut ur röven imorgon och korsförhöra dem per telefon <3 the'll löv meh! (Y)

Ja just faen! Häromdagen köpte jag mig lite böcker (trots min fattigdom som jag är underligt duktig på att ignorera 8D ).



Tre böcker (lawl hur hamnade bilden så?). En om linguistik, en med hela världens historia - kulturer/samhällens uppkomster och fall (MUCH LIKE), och Art of War. Så varför dessa oh-så-seriösa böcker? Har jag fått ett infall? Tänker jag nu äntligen göra något åt min state of ickeallmänbildenhet? Något i den stilen faktiskt!


Malin har bestämt sig efter år och år av jag-gör-det-när-jag-blivit-äldre-och-vis-syndromet (som inte är legitimt för jag blir fan bara mer inkompetent med åren), för att skriva en bok! :D Hej hopp i lingonskogen. Men jag tror att det här är något jag måste få göra, prova - även om det slutar med pannkaka. Så just nu håller jag på att bygga upp min värld - hence alla böckerna. Om jag nu skulle bli lite mer världsvis in da process, så är det bara en bra sak ;) Men jag ska i alla fall ha en riktigt utförlig och detaljerad värld (med språk och allt! Fia to the rescue!! <3) innan jag ger mig in på att försöka skriva, även om jag säkert kommer tjuvstarta lite och småskriva lite då och då när inspirationen tar mig.

Och jag har funnit en ny kärlek:



KLÄDER!!! (inget nytt här inte)

DEN klänningen är rena rama drömmen. Dyr är den, som faeeen, men jag hade SÅ velat svassa runt i den på nyår .__. Men då får jag se till att sluta missa gymmet helat tiden. Jag har inte varit där sedans jag var på yoga i lördags >__<''
MEN jag har ändrat lite på min kost! Jag har med mig frukt till skolan varje dag (dyrt, men jag tror det blir billigare i slutändan) som jag mumsar på, stället för att köpa bröd och onyttigheter på rasterna. God knows hur mycket socker det är i det japanerna kallar bröd här. Dessutom kostar det mig en förmögenhet i mynt varje vecka som jag väldigt gärna hade sluppit undan. yeah.
Jag hoppas verkligen jag hinner gå ner i vikt, om bara lite, tills jul. Jag tror nämligen att jag har ett behov av att bevisa att jag kan. Jag tror jag måste vara snygg när jag kommer hem, för på något (korkat) vis har jag då intalat mig själv om att då kommer mitt liv få någon slags vändpunkt. Som om jag hinner träffa någon alls under de korta tre veckorna jag är hemma. Helt orimligt. Men det stoppar mig inte från att drömma ...





You would not believe your eyes
If ten million fireflies
Lit up the world as I fell asleep

'Cause they'd fill the open air
And leave teardrops everywhere
You'd think me rude
But I would just stand and stare

I'd like to make myself believe
That planet Earth turns slowly
It's hard to say that I'd rather stay
Awake when I'm asleep
'Cause everything is never as it seems

'Cause I'd get a thousand hugs
From ten thousand lightning bugs
As they tried to teach me how to dance

To ten million fireflies
I'm weird 'cause I hate goodbyes
I got misty eyes as they said farewell

(bild från DA)


Jag satte mig på ett ägg .____.



Och Kazu har gått och blivit munk. Han har rakat håret XD Undrar om Jessica vet det. Och Emma har en dejt :)


Amerikaner är ... de gör mig till ledsen flicka :(

http://www.japantoday.com/category/politics/view/obamas-bow-to-emperor-causes-outrage-in-washington#show_all_comments

もう頭がモヤモヤ～～！！

Ubbe hade hjärtstillestånd i förrgår :( det var inte en bra dag. Först stannade tåget och vi fick vänta i tågkupén, precis utanför Ikebukuro i nästan en timme. Fia mådde dåligt och fick sätta sig ner mellan varven. Det var ingen rolig upplevelse om man säger som så. Vi slapp iaf kanjilektionen...

Sen när jag kom hem fick jag äntligen tummen ur röven och ringde till CSN. Ville fråga lite om vilka papper jag skulle skicka in nu när jag ska förlänga kursen och söka pengar till flygbiljett och så. Fia och Robert fick ju hålla på med det hur länge som helst förra gången. Fattar inte varför jag inte skickat in alla papper tidigare. Eller jo; jag är fett mkt fail.

Jag passade på att fråga om de hade godkänt TVA, bara fall i fall. De godkänner ju i princip alla skolor. Det hade dem inte. Något om att den japanska skolmydigheten inte anser att TVA uppfyllde alla kraven som krävs för en eftergymnasial studie. Wtf. Alla andra senmon-skolor då? Vad är det som är så fel på just TVA? Så de ger mig inga pengar om jag söker... De sa dock att jag kunde skriva in och be dem undersöka saken igen, tänka på det. En månad skulle det ta. Men mina ansökningspapper ska vara inne DENNA månaden, och snart har halva försvunnit bort.

Jag vet inte vad jag ska göra just nu. Jag var verkligen så inställd på att gå där. Jag hade ju bestämt mig, och jag tänkte hålla mig till det. Men nu vet jag inte mer. Även om det skulle gå att på något sätt fixa det här ... så vet jag faktiskt inte. Tanken på att få åka hem, sluta kämpa i detta jävla landet; jag måste erkänna att den är frestande. Att äntligen kunna vara med, hänga med i allt som händer hemma. Att inte lämnas utanför by default. Jag tycker det är asjobbigt när det händer en massa saker och jag inte är där. När folk har roligt utan mig. Som att jag inte är nödvändig för att de ska vara lyckliga. Desposable lixom. Klart, det är ett väldigt själviskt sätt att tänka på saken, men om jag ska vara ärlig kan jag inte annat.

Det skulle vara så skönt att få komma hem och kunna slappna av. För om det är något man inte kan i detta landet är det just det; slappna av och bli accepterad för den man är. Och ärligt talat - det suger apa. Men japanskan då? Vad händer med den? Jag är orolig att den kommer försvinna, som den gjorde förra gången. Det var ju pga av just Japanskan jag skulle stanna längre från första början ju. Men, någonstans påvägen, någon gång under alla fotosessioner på TVA, så försvann det lite - för att göra plats för fotografen. Att fota - det är något jag verkligen verkligen vill göra.
Men betyder det att Japanskan inte är viktig längre? Det tror jag inte.

Jag har tittat lite på fotoskolan i Malmö. Om jag ska vara ärlig verkar den inte särskilt lockande. Jag vet inte varför, men jag tror verkligen inte att den är lika bra som den utbildningen som TVA erbjuder.

Jag hade ju ställt in mig på att gå där. Jag var så säker. Jag skulle gå där, och precis som förut när jag var här sist, så skulle jag sticka ut - vara något speciellt. Klart, jag skulle ju förlita mig på min skicklighet att ta foton också, men jag tänkte att det skulle vara en fördel att sticka ut, vara annorlunda. Jag byggde ett liv åt mig själv, föreställde mig PRECIS hur det skulle bli. Smal, vacker sedan träningen på gymmet (vilken jag har neglectat de senaste dagarna). Intressant, exotisk pga av att jag var utlänning, och den enda som kom från väst. Jag skulle få vänner, folk som uppskattade det vackra med fotografi, känslan av att titta in i kamerna och vet att man fått den där perfekta bilden. Jag skulle skaffa mig en artistisk pojkvän - någon som inte var som var plågad av allt en vanlig japan är. Något mer lättsinnig, någon med drömmar om framtiden. Någon att skryta med inför alla vänner där hemma.

Vad gör jag nu?

Ska jag åka hem? Vara med dem jag älskar? Mormor, mamma, urban, Elin, Fanny, Kajsa. Fluff och Catta. Nikki, Maja, Ellen, Fia, Fie, Bartek och Jonas.

Men vad gör jag om jag åker hem? Jag får ju bo i mitt rum, hemma hos mamma för pengar kommer jag ju inte ha. Vilket innebär att jag i alla fall måste jobba. Då kommer alla familjeproblem tillbaka, och som Fanny sa: det är inte min uppgift att ta hand om dem problemen. Och jag är ju van vid att ta hand om mig själv nu, även om det går mindre bra ibland. Jag tycker om att laga min egen mat, jag tycker om att tvätta min egen tvätt. Det ger mig en känsla utav självständighet som är exalterande frigörande. Så jag hade behövt flytta ut, skaffa mig en egen lägenhet. Kanske läsa någon fristående kurs på Uni samtidigt? Gud, men det låter frestande.

Kajsa säger att jag alltid kan komma tillbaka. Jag antar att det är sant. Det känns bara som att det är en nu-eller-aldrig situation och att om jag åker hem nu, då försvinner den möjligheten ... Men vad är det som säger att jag inte kan bo och utbilda mig i Sverige och samtidigt bli en framgångsrik fotograf och jag nu väljer det?

Finns ju en massa bra skolor i England annars. Dock kostar de också skjortan.

Usch jag vet inte alls. Det var skönt att prata med Fanny dock. Det hjälpte verkligen. Fanny är så duktig - hon gör mig så stolt. Hon kämpar, och kämpar och till slut kommer hon fantamig dit hon vill, omöjligt eller inte. Där har vi en riktig kvinna, jag säger bara det.

Just nu pratar jag med Kajsa. Kanske ska man åka hem i alla fall. Ta det lugnt lite, jobba, läsa någon kurs, fixa egen lägenhet och bara njuta av studentlivet lite. Gud, men det låter mer och mer frestande. Spara pengar. Och sen? Det är ju svårt när man väl skaffar lägenhet att flytta utomlands. Jag kanske kan få ha mina saker hos mamma dock. Om Urban inte gör om mitt rum till ett biljardrum/bar, som han så länge har hotat med XD ...


GAWD. Prov imorgn!!! DD; det hade jag glömt!!!

Jag är väldigt förvirrad just nu. Och inte lite upprörd. Det var så out of character av honom att göra så, att jag vet inte om det ens var hans egna ord. Stavfel och en massa brutaliteter - inte alls som jag känner honom. Hur som helst gjorde det jävligt ont och det gör mig mer förvirrad. Han är i princip den enda person jag var säker aldrig skulle skada mig. Det var inte att det att hans ord var fenomenalt elaka. Men de var kränkande och jävligt fula. Jag förstår inte alls. Jag var så säker, inser jag nu, att han aldrig skulle få mig att känna mig så. Fan vad arg jag är. Så jävla onödigt.

Jag är, med andra ord, väldigt väldigt besviken och sårad ...

Jag vet inte men jag känner mig ganska ensam just nu. Jag har verkligen inte känt så på flera veckor nu - jag vet inte vad som är fel. Ingenting är egentligen fel, men ingenting känns riktigt rätt.

Tog ledigt från skolan idag. Mest för att jag skulle kunna sitta och skriva/förbereda mig inför mock-intervjun jag ska ha med Abo-sensei snart. Denna veckan egentligen men jag tror jag får skjuta upp den. För sådan är jag; undanflykternas drottning.

Jag kommer ingenstans.

Tror jag behöver choklad. Egentligen tror jag det är något annat jag behöver. Men så länge jag lyckas övertyga mig själv att det är choklad som är svaret, då kan jag hålla mig flytande. Fast egentligen ska jag inte äta choklad nu när jag har börjat träna.


Usch, det är ingen fara egentligen. Saker går bra! Jag har bara en nerekväll antar jag :/ det blir bättre! Brukar det bli. Man kan inte alltid gå och vara glad :)

______________________________





The dawn is breaking
A light shining through
You're barely waking
And I'm tangled up in you

I'm open, you're closed
Where I follow, you'll go
I worry I won't see your face
Light up again

Even the best fall down sometimes
Even the wrong words seem to rhyme
Out of the doubt that fills my mind
I somehow find
You and I collide

I'm quiet you know
You make a first impression
I've found I'm scared to know I'm always on your mind

Even the best fall down sometimes
Even the stars refuse to shine
Out of the back you fall in time
I somehow find
You and I collide

Don't stop here
I lost my place
I'm close behind

Even the best fall down sometimes
Even the wrong words seem to rhyme
Out of the doubt that fills your mind
You finally find
You and I collide

You finally find
You and I collide
You finally find
You and I collide